#NNM2020 i media

PRESS

RADIO

Sveriges Radio – program STUDIO ETT


Sveriges Radio – Program Människor och Tro

MÄNNISKOR OCH TRO TORSDAG 13 FEBRUARI


TV

Inslag SVT nyheter
16 februari LÄS MER >>

PRESS


Helsida i DN kultur
15 februari LÄS MER >>

Tack DN & skribent Stefan Jonsson
”DEN SOM STÅR I HISTORISK SKULD ÄR INTE FRI”

Varför NNM 2020?
Därför!⤵︎

1 mars LÄS MER >>  

”Den rika världen skakar gärna av sig urfolkens och den gång förtruckta och förslavade samhällenas krav som orealistiska och överdrivna”


Röster emot Nordic Noise Movement

NNM2020 får kritik i media

Publicerad 21 februari 2020 kl. 22:00
Häxprocesserna är historia och kan inte göras ogjorda
Det är vanskligt att tolka historiska skeende enbart ur moderna perspektiv.
Häxprocesserna på 1600-talet hör till de händelser som analyserats mest i historien. Lokalt på Åland anklagades 20 kvinnor för häxeri och sju av dem blev avrättade. ”Det stora oväsendet” som fenomenet kallas, har satt spår i historien och i människors medvetande.
Men nu tycker en i Sverige nybildad aktionsgrupp, Nordic Noise Movement, att häxprocesserna inte uppmärksammats tillräckligt eller kanske på fel sätt. Gruppen skriver i ett manifest att det som skedde måste få upprättelse och man kräver att staten, kungahuset och kyrkan officiellt ska be om ursäkt för vad som hände för mer än 300 år sedan. Man vill också att minnesstenar ska resas på de orter där avrättningar skedde.
Ingen lite kravlista för händelser i det förflutna men kanske inte helt oväntat heller att den kommer just nu.
Upprop av det här slaget är inte ovanliga internationellt sett. Många ursprungsfolk kräver upprättelse i efterhand för vad kolonisatörer gjorde i det förflutna. Det handlar också om att stater ska göra avbön för händelser under krig och för folkmord. Eftersom det ofta handlar om händelser som aktivt lever i minnet hos människor som är ättlingar till drabbade grupper kan man se logik i det hela. Upprättelsen ska bli en gest av försoning mot de drabbade.
Inte för att en sådan gest kan gottgöra allt ont som skett eller återuppliva de dödade men det är tänkt att visa att någon/några har insett att man gjorde fel i det förflutna och att man gjuter olja på historiska vågor. Om det får en sådan effekt är det givetvis bra.
Men ifråga om häxprocesserna kan man nog vara mer tveksam. Inte för att de inte skedde, att övergrepp mot enskilda begicks och att man orsakade stort lidande, för det gjorde man. Men den tid som gått är lång och hur ska man nå ut med en ursäkt så här långt efteråt?
I manifestet finns motiveringar som får historikern i mig att reagera. Man skriver i sann feministisk anda att häxprocesserna berodde på att man ville ”öka kontrollen över kvinnors kroppar och sexualitet”. Det finns det inget belägg för, det är bara en efterhandskonstruktion man väljer att lyfta fram för att det passar så bra i dagsdebatten om övergrepp mot kvinnor.
Trolldomsprocesserna berodde på att det fanns en verklig rädsla för svart magi, en som kunde skada och döda människor. Att den puritanska protestantiska kyrkans präster valde att tro på dessa ”Satans krafter” som en verksam beståndsdel i samhället gjorde att sådan vantro kunde rättfärdigas. Med hjälp av nitiska domare, som hade nämndemännen under kontroll, och genom samarbete med kyrkan var det ganska lätt att sälja in vanföreställningar som argument och det fick fasansfulla följder.
Man väljer också att helt bortse ifrån att även män dömdes för häxeri. I stormaktsriket Sverige var kanske hälften av de anklagade män i den östra rikshalvan Finland, i de baltiska provinserna runt 60 procent. Därför håller inte argumentet om kvinnors sexualitet, det är en inverkan från sentida sexualdebatter som spökar. Man får lov acceptera att vidskepelse kommer i många former och att könsaspekten inte var avgörande.
Det man tydligt ser är att det i många av processerna fanns underliggande motiv som avund, släktfejder och skvaller. I processen mot Margareta Mårtinsdotter, prästdotter från Lemland, ser man tydligt hur majoren på Haddnäs, som hon blivit osams med på grund av en påstådd stöld, aktivt påverkade processen och såg till att hon avrättades i december 1670.
Så hur man än vill tolka häxprocesserna måste man hålla i minnet att det finns bakomliggande motiv under slöjan av anklagelser om ond magi. Häxprocesserna är, liksom alla processer i alla tider, en osalig blandning av verkliga och påstådda motiv och att rättvisa är ett mycket flytande begrepp.
Att försöka återupprätta de dömda i häxprocesserna är vanskligt. Visst, man har skrivit om dem och analyserat, det har gjorts filmer och skrivits romaner. På en del orter, som Lillhärdal i Härjedalen, har man uppfört ett minnesmonument över de avrättade. Och det är på den nivån man får hålla det, att lokala aktivister som hembygdsföreningar sköter sådana saker.
Det finns tillräckligt i samtiden och närhistorien att be om ursäkt för, vi behöver inte uppfinna det förflutna i oändlighet och be om ursäkt för det.
• Benita Mattsson-Eklund Telefon: 018-26026